Jag undrar vem det är som kommenterar så hemligt..

Jag och mamma var i Skäppsvik och fikade på en brygga under dagen och sedan åkte vi till Peter för att se hur det går med min bil. Den är klar nu!!! När storebror Joel kommer hem ska jag byta till min egen, för jag har hans nu. Antagligen måste jag träna mer på gymmet också med tanke på att min inte har styrservo.

För övrigt är jag sjukt jävla less och önskar mig en resa till vilket land som helst som är varmt, billigt, roligt, soligt.. Ang. det jag skrev i förra inlägget så var det nog ba skitsnack. Vet inte riktgit var den positiva och lättsinnta Mira kom ifrån men hon är inte här nu iallafall. Axelryckningarna är det inte överflöd på just nu nämligen.

Jag ska softa och se film i natt. Hejdå!

Om min bror Fredrik har startkablar så laddar vi bilen snart. Då ska jag fara till mamma och vi ska åka till havet. Hon älskar havet och jag gör också det. Det är en känsla som är att komma hem när jag står och tittar ut över en evighet med vatten.

Samtidigt som jag bara vill dö för att allt är så jävla jobbigt så ler jag på något sätt. Man lever ju. Jag är fortfarande jag, det är en skön känsla att vara sig. Det är fint att se vilka som är bra och vilka som inte finns där för en alls. Med tiden har många fallit bort. Jag avskyr någon, jag saknar alla för det som var. Men alla lever sitt liv och gud vet att jag måste leva mitt. Jag är inte bitter, jag ser på det med en axelryckning nu. Livet är mer än så.

Jag är så glad över allt jag har. Men nu, när något ändras och tas bort eller läggs till blir allt upp och ner för en tid. Det gör ont som fan men livet är som sagt inte en dans på rosor. Allt är fucked up men det löser sig. Allt ordnar sig.

Jag sov med alla kläder på i natt. Jag la mig inte ens under täcket. Jag var inte ens full, helt nykter och inte alls så trött gjorde jag det. Lätt värt då jag slipper byta om idag, hah! Nu måste jag skynda mig, min älskade äldsta storebror har åkt till OK för att köpa startkablar så jag kan ta mig från stan ett tag.

Puss till er som förtjänar det.

Det är kväll igen och ja, jag sitter här igen. Jag kopplar av med ett glas vatten. Jag har ätit pizza och druckt coop coola idag, allt va så jävla gott och jag myser av tankten på att jag åt det för bara några timmar sedan..

Jag har fått låna min brors bil medans han är ur stan. Ikväll skulle jag köra en runda men bilen vägrade starta = batteriet måste va hellt slut = mira ledsen. För övrigt en rätt ledsen kväll ikväll. Garnnystan. Vad fan ska man med känslor till dom gör ju ändå som dom vill.

Det är vår på riktigt iallafall. På valborgskvällen var det vårens första ute-och-cykla-fylla. Jag tappade ingenting. Men på dagen låg det en väska i "gratis"-lådan på Röda Korset, alltså gick plus en väska under dagen.

En nerv i mitt knä krånglar. Så nu somnar mitt ben typ hela tiden.. Känns konstigt men bra. Mörknet lättar från himlen. Fåglarna sjunger. Inte jag, inte jag. Min mage kurrar, inte jag. Jag känner mig onykter. Jag undrar varför, natten i sig kanske. Ibland blir jag bara så här..

Nu är det snart helt ljust ute.. Jag började skriva 00:55 och nu är klockan 03:55. Skriver i omgångar.. Fan, jag behöver dra. Vill vara ifred. Dra med morsan utomlands, synd att pengar inte växer på träd.

Nu är det dags att säga hej då.

Våffeljärnet av Bob Hund

du lever än
jag hoppas nästan nu
att vi kommer undan
om du hör ett ljud
den mjuka handen vet
& sen så står jag där
i all oändlighet
det är bara frågan om när
det sker
det är bara frågan om när
det skall ske
för somliga
är deras tidsfördriv
bara ett våffeljärn
med sladden i
för somliga är deras sinnesfrid
bara ett våffeljärn
med handen i
det är bara frågan om när det sker
det är bara frågan om när det skall ske