Åh vad jag blev glad av kommentaren jag fick nyss! MEN VEM ÄR DU. På tal om anonyma så ska jag svara på frågan om blommorna är lika fina upp och ner och torkade. Svaret är nej! Haha. Men nog är de fina alltid. MEN VEM ÄR DU.

Mera mys nu hej

:)

Jag hörde på p1 när jag körde till mamma. Det var en radiopratare som var så jävla bra, sen visade det sig vara Lars Winnerbäck! Jag måste erkänna att han var fantastisk. Han sa något som nådde ner i magen på mig. På sr.se står det såhär om hans inslag:

" – Det blir ett ostrukturerat Sommarprogram om svårigheten att vara närvarande, till exempel i en limousine eller i en textilaffär".

I dag är det söndag och jag har sån ångest över att jobba igen. Vi ska ha möte på tisdag och då kommer det visa sig hur dåligt jag jobbar jämfört med de andra nya.

.

.

Jag blir så arg på mig själv för jag alltid, nästan, talar om hur jag känner

i hjärtat till andra män i skor. Man kan ju fundera och reflektera lite över om det är starkt eller svagt eller ingenting att göra på det viset. Jag har så lätt att släga ut mig saker som är banala och livsviktiga men när jag ska försöka samla tankarna som de kanske egentligen är så kommer jag aldrig till kritan. Jag vet inte, till exempel nu, what's up med det här? Varför talar man ( jag jag jag )  om vad jag känner?! för att jag måste innan jag spricker och dör...

Jag sitter och läser ur en gammal dagbok. Den är inte ens halvskriven. Den är halvgjord. Precis som jobben jag tar (och slutar), precis som alla projekt, precis som allt man ska göra. Det spelar ingen roll om det är något jag valt själv. När orkar jag göra något till 100%?? Senast för någon dag sedan hade jag ett samtal med en vän. Han sa att jag inte borde sluta de här jobbet, för man vill inte vara en quitter. MEN OM MAN INTE TYCKER ATT DET SPELAR ROLL DÅ?! Mmmm! Jag ska sluta prata om mitt jävla jobbproblem men det är fan det som snurrar runt i skallen på mig hela tiden. Det och sak till men det är mer drygt, vägrar ta upp det. Det är svårt.

• tell me it's a piece of cake
  a piece of art and a hell to raise

Idag var jag 15 år förresten! Jag kom in gratis på wheels där mamma bjöd mig på mat så jag slapp svälta ihjäl. Ibland är det fint att vara en tvärhand hög. Jag låg i vår jättestora bil och vilade medans maten spjälkades i min lilla mage. Mamma hade visst varit nära och köpt en väska åt mig, det var körsbär på den. Jag tackade gud för att hon inte hunnit med sin galna handling.

Ikväll fikade vi mackor med svampstuvning och te. Mamma säger att vi nog behöver trycka lite tröjor till Peters företag. Det betyder att jag tjänar på det.

Nu är klockan 12 över 2. God natt hatt.