Turkietresan tog, som alla goda ting, slut och jag sitter nu hemma i min säng. Svider på typ hela kroppen eftersom jag solade i ren panik sista dagen. Resan var iallafall fantastisk och det har varit hur roligt som helst!

Dock är jag hur slut som helst nu. Flygresan hem var hemsk! Jag och Albin satt på var sin sida om mellangången så jag hade ingen och inget att luta mig mot och flyget gick 0530 så man vill ba sova. Jag löste det hela genom att lägga mig över det knappt befintliga nedfällbara bordet. Jag frös som fan och alla runt mig hade filtar - alla utom jag.

Det känns skönt att vara hemma. Jag är overkligt less på tjejgäng! De fanns överallt och de skrek, skrattade för högt, pratade om dumma saker och snackade skit exakt hela tiden. Ingen lycka till dem från mig.

MIN KVÄLL:

22:25 Tiden som finns kvar